A night with Angie N Yazz

Nu vill jag bara spekulera lite och sedan höra era åsikter.
Jag har funderat ganska länga på det här med "kärlek".
Det här är min teori:
 
En gång i tiden så var man beroende av varandras ömhet, närhet och skydd.
Det var mannen som skulle ut och jaga i skogen och
kvinnan skulle sitta hemma med ungarna och
göra dom varma med ett par plädar. 
Vi människor var beroende av varandra och
man klarade sig helt enkelt inte själv.



Ända sedan vi var små så har vi hört sagor om att prinsen räddar prinsessan -att det blir ett lyckligt slut.
Att det finns en kraft utöver det vanliga som kallas "kärlek".
Men då vill jag tyvärr göra er besvikna
och säga att allt eftersom dom här sagorna har förts vidare år efter år så har människor förändrats tex homosexuella och feminister kom fram allt mer och det visade sig att det inte alls behöver vara just en man och en kvinna (prins och prinsessa) för att man som individ ska bli lycklig!
Och på tal om individer - VI ÄR INDIVIDER, i dagens samhälle så är vi inte gjorda för att vara med någon annan. Ända från barnsben lär man sig att ensam är stark.
Om man idag ska klara karriären så har man tyvärr inte tid att ha en "respektive" och jag förstår verkligen det.
Det finns människor som studerar och jobbar hela livet för att göra oss andra människor en tjänst  
klart som fan att dom inte har tid att dejta då.

Jag ser människor som säger att dom älskar någon och ger upp sina drömmar för som är "svaga".
Det låter jätte elakt men det är sant. Jag inser inte varför man ska ge upp sina egna mål och drömmar för att det ska funka med en man/kvinna. Speciellt inte när man är så pass ung -varför håller vi hela tiden på och stressar fram den här drömmannen som troligen inte ens existerar? Som vi har sett i filmer eller hört rövar historier om.  
 Vi intalar och själva och våra vänner att "Någon dag möter du den rätta".
Men varför ska vi egentligen försöka hitta denna rätta man/kvinna?
Varför kan vi inte bara njuta av oss själva, våra vänner och våra familjer? 
 


Människor säger att dom vill känna sig "älskade" men nu för tiden så tror jag bara att folk använder det som ett annat ord för kåthet. Vi lever i en sådan sexuellt öppen värld att vi kan få sex när vi vill, hur vi vill och vart vi vill.
Och man behöver inte ha några som helst förpliktelser med någon. 
 


Förr i tiden var ett äktenskap något heligt, det stod för familj, styrka, framtid och avslut,
Idag så är det mer än hälften som skiljer sig och jag vill inte veta hur många som skiljer sig redan efter första året.

Här är en undersökning som jag hittade
på:
(http://www.skilsmassa.com/skilsmassa-statistik.html)

Nu ska vi inte utgå från att denna lista är helt sann.
Men ni förstår vad jag menar med att dagens giftemål inte håller i längden. -Vilket är jävligt tråkigt.
Jag tror att många kvinnor i världen är trötta på att män säger åt dom vad dom ska göra och hur dom ska göra det. Allt fler kvinnor vill göra sina egna val och tjäna sina egna pengar.
Ännu fler människor har valt att leva som "ensam är stark" och att man inte behöver förlita sig på en respektive partner.

En perfekt relation för mig är där båda personerna inte glömmer bort sin integritet, sina mål, drömmar och att man inte sätter sig själv i ett fack där man inte vill vara.

Nu fick ni läsa lite om mina tankar...Disskutera, kommentera gärna.




Power to the people
Blessed Love
//Angie